Kapri är något av en galenpanna, men en himla rolig hund. Hon springer, leker, apporterar, spårar, kör specialsök - allt i 180 km/h! Samtidigt är hon än så länge stadig vid sidan och de få gånger vi tränat i grupp håller hon ihop väldigt fint. Vi har dock tagit det väldigt, väldigt lugnt med henne ffa i jaktträningen, då hon helt enkelt inte varit mogen för mer avancerad träning. Förhoppningsvis ska hon såsmåningom bli mattes jakt-, prov-, och tävlingshund, men först måste hon landa på alla fyra tassarna :)

Vispen som inte var planderad att stanna, men som i brist på den perfekta köparen blev kvar hos oss lite för länge för att vi sedan skulle kunna skiljas från honom. Han är en riktig nallebjörn som gillar att ligga nära, helst ovanpå, när det vankas soffhäng. Vi har inte lagt in någon stor träningsväxel, men han apporterar fint, både dummy och fågel, och är en naturbegåvning på viltspår.

Min fina Tikka, som kom som en ängel precis när det började ljusna efter en tuff period i livet. Väldigt enkel som valp, men var sedan tonåring lääänge innan hon landade och vi fick till både relation och arbete! Tikka är en kul hund, glad som få men väldigt balanserad och stabil. Har inte hunnit få jättemycket rutin på jakt ännu, även om vi har varit med på både andjakter och duvjakter några gånger, och fått en hel del fåglar.  
Sommaren 2022 blev hon mamma till vår första kull, Blomsterfesten i Täppan.

Min högt älskade prinsessa som började följa fåglar på himlen med stort intresse redan när hon var 12-13 veckor gammal. Tyvärr har vi inte alltid har velat exakt samma saker hon och jag, även om det har blivit avsevärt bättre de senaste åren! En sån där hund som pendlar mellan att glänsa och att fullständigt packa ihop... Prov och tävlingssvängen har vi väl inte lyckats så strålande med, men efter flera b-provsstarter och på "ett försök till sedan får det vara" så går hon ut och sätter inte ett en tass fel, trots att vattenarbetet var tufft i halv storm, och 1:a-priset var vårt!

Hon är en fröjd att ha med på jakt, då hon har koll på fåglarna och inte ger sig (iofs inte heller så gärna kommer på inkallning) förrän de är hittade. 

Hon blev godkänd anklagsklass viltspår, men sen tappade matte farten med träningen, och utan några som helst förväntningar kastade jag in en anmälan till ökl för sällskaps skull när kompisen skulle gå, och en månad senare hade vi tagit tre raka ettor, och SEVCH. Nu vill vi bara få prova våra kunskaper på riktiga eftersök...

Hedvig... Jag skulle nog kunna skriva en roman om henne. Hedvig lämnade ingen oberörd! Hon var min "once-in-a-lifetime", hunden som för alltid kommer att vara otroligt speciell för mig. Med henne var jag beredd att resa till jordens bortre hörn för att rädda människor i nöd. Med henne delade jag liv och sovsäck, och vi litade blint på varandra. Hedvig var en fruktansvärt bra räddningshund, en arbetsmaskin med ett fokus och självförtroende som överträffade det mesta. Det är en förmån att ha fått äga och föra en sådan hund, och jag är otroligt stolt över det vi åstadkom tillsammans.

Maiden, min hjärtevän och lakritstroll. Hon var min första flat och den första hund som köptes med ett syfte - att bli räddningshund. Det var mitt enda och stora mål och det uppnåddes med god marginal, då hon även blev uttagen till Internationella styrkan med avtal med Räddningsverket. Maiden var nog tidernas enklaste hund, hon bara fanns vid min sida och när man introducerade något nytt för henne, så funderade hon helt kort, och sen "menar du så här" och så bara gjorde hon det man bad henne. Jag har verkligen inget minne av att vi tragglade med nånting!
Med henne kom introduktionen i jaktapportering, och vid sidan av räddningshundträningen tränade vi en del och kom också ut på några prov

Bessie var ett energiknippe, och jag var helt grön på att träna hund. Vår resa var inte alltid så enkelt, och ibland undrar jag vad det hade kunnat bli av en sån hund om man hade fått den idag...
1994 gjorde grannhunden som var en schäfer inbrott i hundgården, och resultatet blev fem valpar. På den tiden tog man hand om de blandraser som råkade bli, istället för att skapa dem... Hade jag då känt till att man kunde avbryta en oönskad dräktighet, så hade vi säkert gjort det.

Denna svarta juvel lärde mig otroligt mycket om inlärning! Hon hade en mycket säker näsa, och var under en period ganska duktig på att hitta kantareller. Fast hon behöll dem gärna för sig själv och åt snabbt upp dem innan matte hann fram för att plocka...

Bessie var en fantastiskt pigg och glad hund, ända fram till de allra sista dagarna, då hon blev allvarligt och akut sjuk.